deaventura.blogg.se

Hej allihopa! Tank att det redan ar april! Jag har i alla fall lyckats ta mig ett antal busstimmar norrut och befinner mig nu i en stad vid namn Puno i sodra Peru, alldeles vid kanten av Titikakasjon, Sydamerikas storsta, och varldens hogst belagna sjo med reguljar battrafik. Det ni!

 

Jag hann med nagra dagar i La Paz innan jag efter manga om och men hamnade har. Mina dagar i La Paz sammanfoll med paskhelgen som i alla katolska lander, aven Bolivia, ar forknippad med lidande och begravningsliknande processioner. Som tur var har jag tidigare fatt erfara dessa sorgefulla kuklux klan-tag i Spanien, sa det kom inte som en overraskning for mig att tusentals svartkladda manniskor kom gratandes pa gatorna, med ljus i handerna och barandes pa tunga, blodiga Jesusfigurer och sorjande Marior. Stamningen blir inte direkt gladare av att orkestrar spelar domedagsmusik pa hogsta volym. Hade jag aldrig sett detta forut hade jag allvarligt blivit valdigt radd av att beskada detta helt ensam, men jag klarade mig undan med nagra kalla karar langs ryggraden denna gang!

 

Efter La Paz hade jag egentligen tankt att ta mig till en annan stad som heter Copacabana, som ocksa ligger vid den har sjon men pa den Bolivianska sidan. Den sags vara mycket vackrare och darifran ar det lattare och billigare att besoka de sagolika oarna som ligger utspridda i sjon. Dock hade en stor grupp med bonder fran regionen runt Copacabana bestamt sig for att blockera alla vagar in till staden pa obestamd tid, vilket medforde att jag fick spendera en dag hoppandes fram och tillbaka over gransen mellan Peru och Bolivia i hopp om att hitta ett kryphal, men icke. Jag fick ge upp och ta mig till Puno, men jag blev i alla fall nagra stamplar rikare i passet!

 

Precis lagom efter att jag aterhamtat mig nagot fran magsjukan akte jag pa en forkylning, sa jag har forsokt att vanta ut den innan jag beger mig ut pa o-safari harifran. Det ar valdigt skont att spendera nagra dagar helt utan planer, jag har fatt tre dagar att kanna in Peru litegrann. Aven fast jag bara befinner mig nagra timmar fran den bolivianska gransen tycker jag mig marka en kulturskillnad. Till skillnad mot de vanliga (med tva prickar pa a:et) men ofta ratt blyga bolivianerna verkar peruanerna i allmanhet vara lite mer oppna och sociala. Det marks ocksa att Peru ar ett, om fortfarande fattigt, lite mer utvecklat land an Bolivia som har mer erfarenhet av turism - pa gott och ont. Aven fast man fortfarnde kan komma undan riktigt billigt har (min dagsbuget ligger pa 200 kr inklusive boende, mat, resor - allt) ar priserna snappet hogre an i Bolivia. I ovrigt ar det fortfarande ungefar samma mat som serveras pa lunchstallena, samma musik som hors ur radioapparaterna och samma traditionellt kladda kvinnor, i langa flator och manga lager av fargglada kjolar, som vandrar runt pa gatorna. Det ska bli spannande att ta mig norrut och lara kanna Peru narmre!

 

For jag har faktiskt lagt upp en oslagbar reseplan for Peru som jag blir i extas bara av att tanka pa. Vill ni hora den? Har kommer den! Om jag lyckas halla mig till tidsplanen har jag ungefar fyrtio dagar pa mig att ta mig genom landet. I morgon, om jag kanner mig tillrackligt frisk, ska jag ta en bat ut till den avlagsna och o-turistiga on Amantaní dar jag ska bo en natt hos en familj och vandra runt pa on, dar det varken finns elektricitet eller andra moderna faciliteter. Tillbaka pa fastlandet tar jag en buss till turiststaden Cusco varifran jag kommer utga for att se det legendariska Machu Picchu. Sakert lite trott pa "the gringo-trail" ska jag ta en lite alternativ rutt mot huvudstaden Lima, namligen genom de inte sa frekvent besokta peruanska hoglanderna. Dar ska det finnas mysiga kolonialstader, ororda landskap att vandra igenom, traditionella inkabyar ororda av turismen, valkomnande manniskor och mycket kultur! Bussresorna ar langa och obekvama, men jag har en stark kansla av att det kommer vara vart det. Efter nagra dagar i storstaden Lima, dar man bland annat ska kunna hitta ovanligt god mat (Perus gastronomi ar ligger pa topplistorna i varlden - ceviche ar nationalratten, mums) tankte jag spendera en efterlangtad vecka langs stillahavskusten - jag har ju inte sett havet sedan Kuba! Darefter beger jag mig inat landet igen, men denna gang inte upp i bergen utan in mot Amazonasdjungeln! Efter nagra stopp i granslandet mellan djungel och kustland ska jag ta en tredagars battur mot varldens storsta stad som inte gar att na landvagen - Iquitos. Darifran kommer jag sakert ge mig ut pa nagra djungelaventyr innan jag tar ytterligare en flodbat mot en stad vid namn Leticia som ligger precis pa gransen mellan Brasilien, Peru och Colombia. Om allt gar enligt planerna kommer jag hit i mitten av maj och har nastan tva manader pa mig att utforska det land som alla sager ska vara HELT magiskt och som jag borde spara tid for - Colombia. Men Ecuador da? Vet ni, jag har faktiskt tankt att skippa det, eller snarare spara det till en annan resa. Pa ett satt kanns det hemskt, for det ska vara ett jattefint land, men jag har bestamt mig for att jag kommer fa ut mer av resan genom att spendera langre tid i Peru och Colombia an att stressa runt bara for att se sa mycket som mojligt. Ja, sa ser min plan ut nu i alla fall, sedan vet man aldrig vad som hander langs vagen, men just nu kanns den helt perfekt ratt!

 

Nu har jag lyckats sla rekord i blogginlaggslangd tror jag. Hoppas ni tog er igenom det! Hoppas ni kan njuta av varen dar hemma.

 

Kramar fran Sydamerika!

 

 

 

 

 

Som alltid ar det lustigt det har med tid. Pa ett satt kanns det som en evighet sedan jag och Kristina tog taxin genom ett dammigt Havanna for att ta farval pa José Martís flygplats. Samtidigt har jag svart att forestalla mig att jag lyckats spendera fyrtio dagar kringresandes i Bolivia, skapandes mitt alldeles egna aventyr. Nagot som jag dock ar saker pa och som verkar vara ett standigt aterkommande fenomen ar att livet alltid bjuder pa fina overraskningar nar man som allra minst anar det och det ar det som gor resandet till nagot alldeles extra underbart! Jag har sakta men sakert borjat bli riktigt bekvam i att resa pa egen hand. Fran att de forsta veckorna ha lidit av nagon slags separationsangest, till att den foljande tiden borjat bygga upp en liten trygghetsbubbla mitt i all ovisshet, kanner jag mig just nu stark att fortsatta min resa under de tre och en halv manader som aterstar. Just nu befinner jag mig i en stad vid namn Sucre i Bolivias mitt. Sammantraffanden och spontanitet i kombination med en rejal magsjuka har gjort att jag stannat har i tio dagar. Inga problem, det ar en valdigt vacker stad, men nu kanner jag verkligen for att dra mig norrut mot Peru. Under de har tio dagarna har jag i alla fall hunnit med att lara kanna en hel dros harliga manniskor, vandrat genom sagolikt vackra landskap under en tredagarstur i bergen, atit ljuvlig mat (boliviansk mat ar valdigt kryddig och god, massor av chili till allt!), besokt en liten indianby och beskadat den arliga valdigt fargglada festivalen dar samt blivit omhandertagen av en nyfunnen colombiansk van vid namn Nahany nar jag varit sjuk (inklusive direktleverans av diverse halsobrygder till sjukbadden).

 

 

 

Jag har  ju varit lite snal pa bildfronten hittills har i bloggen, sa har bjuder jag pa en blandad
kompott fran min hittills knappa manad i Bolivia.

 

 

 

 

 

 

Oj! Mer an tva veckor har visst gatt sedan sist, men lugna bara lugna, allt star ratt till!

 

Efter att ha befunnit mig pa minst 4000 meters hojd i tre veckor har jag nu tagit mig ned till en klimatmassigt nagot behagligare liten stad i sodra Bolivia vid namn Camargo. Jag har konstaterat att jag ar den enda turisten i denna ort, vilket jag gillar.

 

Har far ni ett litet koncentrerat urval pa vad jag har gjort de senaste veckorna:

 

- Besokt varldens hogst belagna stad Potosí som ar uppbyggd kring en silvergruva

 

- Spenderat tre dagar tillsammans med en Hollandska jag larde kanna i Potosí

 

- Akt buss tillsammans med en gruvarbetare vid namn Hugo som delade med sig av sin intressanta livshistoria

 

- Fatt lara mig att tugga coca-blad (nej mormor det ar ingen drog)

 

- Varit pa en tre dagar lang tur tillsammans med tre tyskar och tva japaner i nagra av Bolivias mest avlagsna delar. Dar fick jag se vulkaner, laguner, varma kallor, geisrar, massor av lamadjur, flamingos, snobekladda toppar pa over 6000 meter och underbara solnedgangar

 

- Atit otalet intressanta lokala matratter (bland annat en soppa med stenar i!) och druckit otalet underbara farskpressade juicer

 

- Spenderat en heldag tillsammans med en Bolivian som frivilligt guidade mig runt i en stad som heter Oruro

 

- Sett naturligt kokande vatten komma ut fran bergen och bilda backar som lokalbefolkningen kokar agg och tvattar klader i!

 

- Lart mig nagra ord pa quechua, ett av indianspraken som talas har

 

- Beskadat den underbart vackra befolkningen med sina fargglada drakter och glansande svarta har

 

- Besokt en gigantisk saltoken som inte liknar nagot annat jag sett innan

 

Vi hors snart igen! Chao!

 

 

 

 

 

 

 

God mandagskvall kara svenskar, har kommer ett lite gladare inlagg, fortfarande fran La Paz.

 

Pa samma internetcafé som sist, men med en mycket storre dos reseinspiration och sinnesro sitter jag nu och skriver. For en vecka sedan lovade jag mig sjalv att inte lamna La Paz forran en kansla av trygghet och lugn infunnit sig inom mig, jag tror inte det ar bra att flanga runt nar man kanner sig vilsen, och nu kanner jag att jag ar redo att fortsatta mitt aventyr, sa skont! Har i La Paz har jag bott pa ett billigt hostel mitt i centrum (36 kronor per natt betalar jag for ett enkelrum!) och det jag agnat mig at pa dagarna har till storsta del varit att utforska staden. Varje morgon har jag gatt till en stor marknad ett par hundra meter harifran dar jag atit varldens underbaraste frukost: avokadomacka, stor fruktsallad och kaffe for 10 kronor. Marknaden ar inte alls turistig, sa nastan varje morgon har nyfikna bolivianer gjort mig sallskap vid de tranga caféborden och manga ar helt forbryllade over att en sa "ung och vacker kvinna reser omkring ensam utan man i Sydamerika". Jag ser det som mitt mission att sprida lite kvinnlig sjalvstandighetsinspiration har, tror det ar valbehovligt!

 

I ovrigt har jag lart kanna en kvinna som heter Blanca och jobbar pa mitt hostel ganska bra. Hela hennes familj jobbar pa samma gata sa jag har fatt stifta bekantskap med fyra generationer aymaraindiankvinnor och aven blivit bjuden pa coca-te hemma hos en av dem. Jag ska dela med mig av lite bilder framover! I lordags bjod Blanca med mig pa en utekvall tillsammans med tre av hennes vanner och det var en minst sagt ny upplevelse. Utestallet var ett traditionellt bolivianskt dansstalle med livemusik fran Aymaraindianer i full utstyrsel och dansen som stod pa schemat var folkdans harifran. Jag blev sjalvklart uppdragen pa dansgolvet av de andra, och fick lara mig olika typer av danser fram tills klockan sex pa morgonen. Spannande!

 

Om ett par timmar tar jag min ryggsack och aker tre timmar soderut mot en stad som heter Oruro, fortfarande pa hoglandet. Dar stannar jag formodligen bara en eller tva natter innan jag fortsatter mot varldens hogst belagna stad Potosí. Jag har inte sa manga planer utan forvantar mig att saker och ting loser sig pa plats, det brukar bli bast sa. Jag ser jattemycket fram emot att fa se mer av Bolivia!

 

Kramar fran soliga men kyliga La Paz! Tack for att ni laser :)

Bjuder er har pa nagra bilder fran Kuba som far tala for sig sjalva.

Efter fem underbara veckor pa Kuba har nu mitt aventyr pa egen hand borjat. Jag sitter just nu pa 4000 meters hojd over havet i Bolivias huvudstad La Paz och kanner mig ganska ensam faktiskt. Det kanns ovant att inte ha nagot resesallskap langre och jag saknar varmen och manniskorna pa Kuba. Dessutom har jag gatt igenom tva jobbiga dygn med hojdsjuka och allman forvirring men jag tror att jag sakta men sakert borjar acklimatisera mig. Just nu fragar jag mig dock varfor jag gett mig in pa det har, samtidigt som jag anar att det ar en fas jag maste ga igenom innan jag kan borja njuta pa riktigt av mitt alldeles egna aventyr.

 

Internettillgangen har i Bolivia ar mycket generosare an pa Kuba, har betalar jag 3 kronor i timmen for internet nastan lika snabbt som hemma! Kuba var i ovrigt ett helt fantastiskt spannande land att se, det finns sa mycket att beratta att jag inte far ur mig nagonting just nu, kanske kommer det nagra bilder framover!

 

Det var allt for mig den har gangen, hall tummarna for att jag ska leverera lite gladje och positivitet inom kort!

Jag kan erkanna att det faktiskt har gatt lite val lang tid sedan mitt senaste inlagg nu, men jag har faktiskt nagra bra ursakter:

 

1. Internet pa Kuba ar supersegt, som i Sverige kring ar 2000 ungefar.

2. Internet pa Kuba ar jattedyrt, ca 60 kronor i timmen.

3. Jag har det valdigt bra har!

 

Som ni forstar sa ar inte internet hogsta prioritet, och nar det val prioriteras sa tar det ungefar en halvtimme att skicka ett livstecken till mamma och en halvtimme att skicka ett livstecken till pappa!

 

Jag har just nu fem resterande minuter pa mig att skriva en vardig uppdatering, so here we go!

 

Att vara backpacker pa Kuba ar fantastiskt roligt, spannande och intressant samtidigt som det ar valdigt komplicerat och omvalvande emellanat. Det basta tycker jag ar att fa en liten inblick i hur manniskor lever har, och sjalvklart ocksa lyxen i att vara ledig och njuta av livet sa mycket som mojligt. Vi har hittills hunnit med en hel del, alltifran latinamerikansk storstadspuls i Havanna, till fantastisk natur i Vinales och paradisstrander pa Sydkusten. Just nu befinner vi oss i Kubas andra storsta stad Santiago.

 

Tack allihopa som foljer mig, jag aterkommer med en uppdatering nasta gang jag far mojlighet!

 

Kramar fran Kuba!

Tankte bara meddela att jag lever, ja, jag till och med lever mer an nagonsin! Att komma till Havanna kanns lite som att komma hem, jag maste varit latina i mitt forra liv. Jag har inte tid att skriva mer for den har gangen, for nu ska jag ut och njuta istallet! Kul att ni alla vill folja mig. Vi hors!

Jag sitter just nu och blickar ut över snötäckta grantoppar som glimrar i januarisolens svaga sken. Igår lämnade jag Stöde, idag lämnar jag Sundsvall och i morgon lämnar jag och Kristina Sverige för Kuba. Där lyser samma sol, glimrande i karibiska vatten istället för i snövita träd, och skenet är nog en aning starkare. Väskan är packad, de flesta avsked är tagna och nu återstår bara några tåg- och flygresor. I morgon klockan 15:35 (21:35 i Sverige) möter vi upp Maria på Havannas flygplats och där börjar äventyret på riktigt, ett äventyr som för mig kommer pågå i sex månader. Den 11 juli kommer jag tillbaka till Sverige, högsommarsverige. Älskar känslan av att jag just nu inte har en aning om vad jag då kommer ha med mig i bagaget!

 

Jag har nu fem veckor på mig att tillsammans med tre mycket fina vänner (Kristina, Maria och Josefin) uppleva vad Kuba är. Den 15 februari tar jag ensam flyget till Bolivia och den 10 juli avågr planet hem från Cartagena i Colombia. Under fem månader ska jag alltså på egen hand utforska Bolivia, Peru, Ecuador och Colombia. Farligt säger många, modigt säger de flesta, alldeles underbart säger de jag pratat med som varit där. Jag säger såhär: ingen är mer mån om mig än jag själv och jag känner på mig att detta kommer bli mitt livs äventyr!

 

Jag vet inte hur ofta jag kommer ha tillgång till internet och inte heller hur ofta jag kommer känna för att blogga, men min idé är att kunna ge mina vänner och familj en liten inblick i vad som händer, därmed inte sagt att inaktivitet på bloggen innebär att jag är kidnappad av colombianska FARC-gerillan eller liknande. Ok?

 

På återseende i Latinamerika!